bkbenka.blogg.se

Så jävla bra. Jag önskar att det kunde räcka till att beskriva föregående vecka men tyvärr så är det dock inte tillräckligt. Så mycket kul, härliga, galna människor har jag aldrig sett eller träffat på en och samma plats. Det har hänt så mycket roligt, tokigt, häftigt och rent av frustrerande att det skulle bli en mindre bok om jag nämner allt som hänt. Men kort:

Att se någon halka, glida 100 meter i en lerbacke, välta ytterligare en person och sedan glida 25 meter är givande att se. Att se den första personens kompis ge upp allt, försiktigt sätta sig i leran och sedan åka efter är oförglömligt.

Att gå "all-in" i (det sjukaste) regnet på Armin Van Buuren tillsammans med oräkneliga andra människor är tokigt. Men när hela publiken lyses upp av enorma blixtar som färdas över hela himlen, då känner jag att mitt liv är lite mer fullbordat.

Att trots borttappade bilnycklar, ett trasigt bilbatteri, fel på adresser, krångel med hästar, krångel med löner, eviga timmar med köande i onödan, brända axlar, blöta kläder, trasiga telefoner och vad som kändes som världens längsta promenader, så har det varit en så grymt rolig och oförglömlig upplevelse.

Ja, nu börjar sommaren sakta men säkert närma sig slutet. Vilket också lämnar mindre plats för sommarvikarier. Eftersom min plan just nu leder mig emot Grannlandet Norge i vinter behöver jag samla ihop lite kapital för att kunna starta upp, så klart. Lösningen på slutet av mitt vikariat som personlig assistent ser just nu ut att vara något utav följande: Plugga Komvux, vikariera som lärare, söka några andra fräcka jobb eller helt enkelt försöka knega ihop timmar nog som personlig assistent. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Peso ut!