För användarna av dessa telefoner (speciellt i5) vill jag bara tipsa om att begränsa iCloud synkningen så mycket som möjligt. Sedan jag fick mig en i5:a har jag tyckt att batteriet tar slut lite för fort. Jag kollade några forum och förstod att det hade fungerat för vissa att stänga av detta. Dag 2 in så märker jag att det är mycket bättre.
Bandit annonserade på Facebook att Slash kommer spela på Annexet i Stockholm den 22 februari. Det är ju inget snack om att det går att missa, jag ska dit. Som det barn jag är förväntar jag mig att det finns mist två biljetter (lycka är bäst delad) i mina paket på julafton. Lär ju köpa biljetter i alla fall men det är ju alltid kul att få det som present.
Min första Ullaredsupplevelse var helt okej. Det var tyvärr ganska mycket människor, vilket vi hade försökt undvika, men fick handlat lite saker i alla fall. Hem fick jag med min två skjortor, tre slipsar, ett skärp, två julkalendrar, nio paket fishermans friend, touch-vantar, en t-shirt, en ny deodorant och en upplevelse. För detta betalade jag mindre än sju hundra kronor. Vilket i mina ord är en kap!
Igår fick jag även ett meddelande från Alingsåshem som så snällt berättade att jag blivit erbjuden en lägenhetsvisning fredagen den 30/11. Förhoppningsvis får jag den efter att jag tackat ja, den passar mig perfekt nämligen. De är en 3:a på 84 kvm och en hyra på 5300 ungefär. Jag har tidigare pratat med Hannes om vi skulle ta en lägenhet ihop ifall vi hittar en. Det är precis så det ser ut som att det kommer bli om det går vägen med denna lägenhet.
Det börjar bli mer eller mindre akut med nytt boende då det är två visningar på huset denna vecka. Sen finns ju chansen att det kommer fler kommande veckor. Detta innebär att jag när som helst kan bli bostadslös, vilket man helst brukar vilja undvika. Det kommer förhoppningsvis lösa sig friktionsfritt.
Imorgon bär det av till detta himmelrike/ helvete (det beror på vem du frågar) för att shoppa lite. Klockan är ställd på 06:00 och bilen lämnar Nils Ericson terminalen runt niotiden. Eftersom att det är förstå gången för mig ska det bli intressant att se om jag överlever, haha. Som tur är har jag i alla fall sällskap av Josefine och Ostmannen (Karolina) som vid behov kan rädda mig ifrån att bli överkörd av en kundvagn eller var det nu kan vara.
Min plan imorgon är att skriva ett kort inlägg om hur det gick och hur mycket nudlar jag kommer få äta under julmånaden. Förutsatt att jag faktiskt överlever det hela. Måndag och tisdag är ”lediga” dagar denna veckan och då får man ju faktiskt försöka att hinna läsa kurslitteratur , dra till Ullared och kryssa av någon punkt på att göra-listan. Vi får se hur det blir med det. Men tjing hej så länge!
Jag passade på att knäppa lite bilder när pappa eldade pall förut. Tycker att jag fick några schyssta bilder. En ordentlig kamera hade nog gjort det lite roligare men jag har ju givetvis inte lånat Antons än…
Trevlig kväll igår hos William! Jag lider med honom när det kommer till städningen.
Jag har varit snäll hela året och ätit upp alla grönsaker när jag har ätit mat. När mamma har sagt till mig har jag lyssnat och mitt rum är städat. Du får kolla om du vill! Jag vet att det heter önskelista och att man ska säga vad man vill ha, men en tant sa till mig att man inte skulle säga sin önskning högt så jag vet inte vad jag ska göra. Om jag låtsas att jag önskar mig lite saker så kanske du ser att jag vill ha någonting men att jag inte har sagt de rätta sakerna högt. Det blir nog bäst så!
I julklapp önskar jag mig: • Kol • Grönsaker • En lillebror • En pyjamas
Får jag inte detta så vet jag inte vad som kommer hända. God Jul och hoppas du inte krockar med ett flygplan när du lämnar alla paket!
Benjamin Linus Emanuel Ytterström
Ps. Om du inte visste att jag hade flyttat kan du bara lämna paketen hos min mamma eller mormor för jag ska träffa dem på julafton i alla fall!
Jag kikade över mina anteckningar idag och kom fram till att det finns ganska mycket att blogga om. Något som däremot inte alltid finns är tid och det är precis vad detta inlägg handlar om.
Tid har alla, men för vad skulle man kanske kunna undra. Ja, det är ju givetvis de prioriteringar som man tvingas göra dag ut och dag in. Man skulle kunna se bristen av tid som en jongleringsövning där bollarnas höjd skulle motsvara hur många fler bollar man skulle kunna kasta innan man måste fånga de gamla. Disponering av tid är alltså något som man kan välja att se som en konstform. Något som är väldigt svårt att göra perfekt första gången och tar lång tid att lära sig. Jag är ganska dålig på att jonglera och hålla koll på klockan. Faktum är att alla inte är lika bra på att jonglera men övning ger färdighet. Därför skriver jag detta inlägg samtidigt som sidantalet i kurslitteraturen inte krymper det minsta. Prokrastineringsbollen är kastad och nu är målet att fånga den när den vänder håll.
Med motivationen på topp och ett kasst uttal sitter jag en söndagskväll och läser högt ur Alfons Åberg (Mikko Mallikas)på finska. Det är hackigt, jag tvingas kolla upp alla ord på google.translate och det är ändå svårt att dra slutsatser om några grammatiska regler i detta (verkligen) främmande språk. Ändå sitter jag här med två andra böcker, en Svt-tab med finska nyheter, 4 finskdubbade filmer på hårddisken och (minst) tusen frågor till min mormor om vad som är rätt och fel, med en känsla av att vilja veta mer. Otroligt!
Veckan som gått har varit relativt lugn och sansad. Fredagen var kanske den roligaste då de första tre timmarna av dagen spenderades med kritor, färg, skratt och ett enormt papper (bild här: http://ink361.com/#!/photo/325815017980458160_5678484). Det förekom två sagostunder (är förövrigt precis vad det låter som) en med Hannes och en kortare med Karolina. Där fick jag möjlighet till att träna uttal, skämma ut mig och hitta på knarkhistorier om Alfons. Guld var det och planen är att jag ska vara grym igen på tisdag om det finns tid, så om någon vill vara med och skratta lite kan ni höra av er, haha!
Jag har i äkta språkanda seriöst börjat lära mig finska. Måste ju ta tillvara på 50% av mina gener. Så här är den första producerade meningen: "Minun nimeni on Benjamin ja minä olen kaksikymmentä (20, endast för stilpoäng) vuotta vanha!" Vilken betyder Jag heter Benjamin och jag är 20 år (om jag inte är helt ute och cyklar).
I ärlighetens namn ska jag avslöja att den största faktorn till produktivt arbete här hemma beror på ett internet som inte fungerar som det ska. Detta är en klassisk situation i vilken jag blir mer eller mindre frustrerad. Jag tycker det är jobbigt att vara arg, främst för att man blir väldigt låst och inte kan tänka ordentligt. Det givetvis svårt att göra något vettigt av situationen när man känner så. I andan av detta faktum är tanken att skriva ett kort inlägg om ilska och frustration.
Det finns självklart många anledningar till varför man blir arg. Min uppfattning av vad som oftast gör mig arg är när viljan att göra något är stark och man trots det misslyckas. Det bör tilläggas att det kan vara helt okontrollerbara yttre faktorer som gör att försöket leder till misslyckande, ändå så ger man sig själv skulden. Vardagsteoretiskt skulle jag påstå att detta är ett utav de två vanligaste anledningarna till varför man blir frustrerad.
Det andra sätt som ligger i topp för att orsaka frustration verkar vara när någon/ någonting hävdar att bilden den bild man har av verkligheten är felaktig. Dessa krockar av vetande och förståelse om hur du, världen, dina nära och kära eller naturen fungerar är väldigt frustrerande.
Alla har sina rutiner som de försöker/ tvingas leva efter, mer eller mindre. När man under lång tid eller många upprepade gånger förväntat sig och sedan sett denna förväntan förverkligas skapas ett mönster som är svårt att bryta. Det bidrar då å ena sida till en trygghetsfaktor vilket i sin tu bidrar till att man kan känna sig bekväm i det man gör. Det kan å andra sidan vara ett problem, som när det gäller rökning, hög kaffekonsumtion, inte kunna gå på offentliga toaletter, etc. Vi låter val som gjorts för länge sedan påverka (eller helt avgöra) beslut trots att förutsättningarna för originalbeslutet förändrats.
För att dra någon form av slutsats skulle jag säga att man istället för att bli irriterad eller arg när saker och ting inte går som man planerat (eller som det brukar) så borde man göra något produktivt istället. Det kanske låter som en kliché men så tänker jag och nyckelordet är försöka. För att statuera ett exempel så skulle detta inlägg inte påbörjats om inte jag hamnat i precis en utav de situationer som jag beskrev ovan. Ett poäng till dig Benjamin!
Dagen har spenderats men att städa och spela gitarr. Filmade lite undertiden och det kanske är något att klippa till och ladda upp. Det hade varit roligare om man hade med någon som kunde sjunga ordentligt just för att vissa låtar förtjänar ju verkligen att göras ordentligt. Något man vill undvika är ju att förstöra en låt i sitt försök att framföra den, amirite?
Vad bör man rösta i riksdagsvalet 2014? Det finns ju så mycket man måste veta om varje partis ställning i alla möjliga frågor att man ofta inte orkar skapa sig en uppfattning om allt. Sen är det heller inte självklart om det som partiet säger egentligen är sant. Det är mycket att vara källkritiskt till och det är i mitt ord mycket som är tråkigt och som inte rör mig eller mina nära och kära över huvud taget. Vad ska man då basera sin röst på? Jag föreslår att man väljer minst ett politikområde som känns viktigt för dig som samhällsmedborgare och sedan skapar en uppfattning om alla partiers ställningstagande i de frågor som området innefattar. Kanske något I stil med: vad tycker moderaterna resp. socialdemokraterna att man ska göra med skatten, ska man höja eller ska man sänka?
Slutligen är det dags att skapa sin egen uppfattning och bestämma vilket parti man tror bäst kan driva frågan åt det håll man själv vill. Generellt brukar man redan innan ha en uppfattning om sitt ställningstagande i en viss fråga, vilket kan göra det svårt att samla fakta. Det är bäst att skapa en objektiv uppfattning om ämnet innan man väljer vilken sida man borde stötta. Annars finns risken att den personliga uppfattningen baseras på fakta från tidigare som inte granskats källkritiskt.
Det är först när en kil placerats under den politiska dörren som man har möjlighet att skapa sig en bredare uppfattning om vad de olika partierna tycker och vilka frågor de vill genomdriva. När man kunskapsmässigt har kommit in en liten bit i ett ämne har man också all möjlighet att både bli djupare intresserad och mer bildad inom det. Har man däremot ingen uppfattning av vad ett ämne innefattar kan det i många fall kännas oattraktivt att gräva sig djupare inom det. Enligt min uppfattning är det många som har svårt att komma ur sin trygga bubbla och interagera med ny kunskap. Man känner sig relativt nöjd med den kunskap man besitter och det är jobbigt att ta ställning till ny fakta. Kanske borde man försöka se på världen genom en optimists glasögon: att se motgångar som möjligheter och nederlag som något som kan förbättras.
Det är en jäkla krånglig fråga egentligen, men jag ska försöka besvara den så gott som det går.
Benjamin Linus Emanuel, född 1992-09-15 på Borås sjukhus via akut kejsarsnitt, har en mamma som heter Hanna och en pappa som heter Ulf. Det finns en sex är yngre fjant som jag får dras med någon gång då och då, han heter Axel och är min lillebror. För tillfället bor jag hos min farbror med en utav mina kusiner, Bengt respektive Jonas. Dessförinnan bodde jag själv i ca: två år. Nu känner jag hur behovet av en lägenhet stiger för varje dag som går.
Som jag har nämnt tidigare pluggar jag till lärare (F-3) på Göteborgs Universitet, vilket jag tycker är skitkul. Längtar speciellt till mitten av januari då det är dags för praktik i några veckor. Det kommer förhoppningsvis bli riktigt, riktigt roligt! Den klass jag går i har en övervägande majoritet tjejer (50:2), vilket är ganska intressant men ibland också lite ensamt. Gissar på att jag efter utbildningen kommer komma ut kal som en Ken-docka mellan benen. Men det är priset man får betala antar jag!
Jag tycker om musik (vem tycker inte om musik förresten?) och lyssnar på det mesta. Gränserna går någonstans vid Bieber – Spears. I toppen har jag Guns N’ Roses, Metallica, resten av 80-talet och Mumford & Sons. Gitarren plockar jag upp ett par timmar i veckan som minst och majoriteten av dagen som mest. Det som spelas är oftast Mumfords nya skiva (Babel) då den är så (valfri mängd svärord) bra. När jag spelar brukar det oftast bli att jag sjunger till. Är inte riktigt hundra på om jag är kvalificerad nog att göra det egentligen och då är ju det bästa som finns att ha någon (helst Line) att spela och sjunga tillsammans med.
(En gammal klasskompis till mig fick för sig att flytta till Dalarna med sin flickvän, vilket suger för oss bros han lämnade efter sig. Han heter Raif och är min bästa vän. Jag saknar honom och tycker det är coolt att han har skaffat skägg och utbildning. Det ska bli kul när han kommer till Alingsås och hälsar på!)
På dagens litteraturseminarium fick alla tillbaka sina texter om varför man ville bli lärare som vi skrev första veckan. Jag tycker alltid att det är intressant att läsa vad man skrev för ett tag sedan, speciellt när man inte har en blekaste om vad man kommer få läsa. Det finns ganska många anledningar till varför jag vill bli lärare så jag tänkte nämna några. Den kanske främsta anledningen till att läraryrket ens verkade intressant från första början har väldigt mycket att göra med vad jag hade för typ lärare under min skoltid. Majoriteten av dem var verkligen dåliga, samtidigt som det fanns ett fåtal som var riktiga guldkorn. Det är min förhoppning att jag ska kunna vara den som gör ett avtryck i någons liv och hjälper den komma vidare i allt som livet och skolan innefattar. Det är något att sträva emot tror jag.
Började även skriva en "språklogg" idag för att kunna se om och/eller hur jag utvecklas i min språkanvändning. Kommer nog bli ganska givande förhoppningsvis. Det ska framför allt bli intressant att läsa den om några veckor/ månader.
Målet för dagen var egentligen att skriva ett inlägg om vem jag är. Dras dock lite med det då det är svårt att korta ned allt till något läsvärt, men förhoppningsvis slänger jag upp det senare.
Ja, precis som rubriken säger är detta mitt första (egentliga) blogginlägg någonsin. Efter några tidigare (misslyckade) försök kändes det som att det var dags att ta sig i kragen. Tidigare har jag faktiskt inte haft en blekaste aning om vad jag skull skriva om, men Dysthe (2010) har öppnat mina ögon med sin bok, Skriva för att lära.
Bloggen har det egentliga syftet att ha en allmän "skrivande konversation" med mig själv. Det är svårt för mig att knäcka ur mig saker i rapp takt och utan att tänka på vad som skrivs (vilket är guld på en tenta) och det är något som jag tror hade hjälpt mig i allmänhet. (Jag formulerade om den förra meningen i 2,5 minuter... Vilket återigen bekräftar detta.)
Eftersom att det är i sin ordning att presentera sig själv skrev jag några sidor på tåget om vem jag är och varför jag är som jag är, vilket jag tänkte lägga upp imorgon.
